Vi ger äldre ett värdigt åldrande och en god omsorg

Så låter ett av Oxelösunds kommuns koncernmål. Ord utan innehåll?

I SN läser jag att makarna Sune och Alice, som bott ihop i 60 år inte får det längre fast de inget hellre önskar. Anledningen är att Alice måste bo på Björntorp medan Sune är alldeles för pigg för att få bo där.
Socialdemokraterna visar igen att de bara klarar av kollektiva lösningar. De tror sig veta vad som är bäst för alla. Och då och då, men inte ofta, kan de visa prov på stor sparsamhet.
Sune och Alice passar inte in i deras fyrkantiga modell. Systemet med biståndsbedömning går inte att rubba en millimeter. Sune får inte dela rum med Alice. Det är oerhört grymt och så långt ifrån ett värdigt åldrande, som jag kan tänka mig.

Moderaterna hade möjlighet till parboende i sitt kommunala valprogram 2006. Det kommer vi att ha också i höst. Möjlighet men inte tvång. Vad som är värdigt åldrande är individuellt.
Äldre är också människor. Med en gnutta flexibilitet går det mesta att fixa.